Nu är det vår. Det märks.
Många har kukelurat under vintern och blivit gravida och det tittar ut nya varelser. Det är säkert supermysigt för den lilla nybildade familjen. Och det unnar jag dom verkligen, det är säkert fantasikt att sätta ett nytt liv till världen och vara mamma.

MEN jag som inte har barn och har valt att inte skaffa barn på ett tag kan tycka att det är lite jobbigt med alla bebisar och barnvagnar som på nåt sätt alltid står i vägen, ett körkort på vagn vore nåt att instifta. Sen tycker jag att det inte är självklart att bara för att man har barnvagn så har man automatiskt företräde.
Men det är min åsikt.

Jag kan även tycka att det är extremt jobbigt med allt tjat om när jag ska bli gravid, och när jag ska skaffa barn. Jag har valt att inte skaffa barn nu!! Är det så svårt att förstå att jag inte vill ha barn nu? Jag är långt ifrån kapabel till att vara mamma nu, jag tänker alldeles för mycket på mig själv och mina egna intressen!
Jag må vara egoistisk som sätter min karriär, min golf, mitt sociala umgänge och allt vad detta innebär före ett barn, men jag trivs väldigt bra med livet och känner inget behov av att fylla det med blöjbyten och ammande. Inte just nu iallafall.

Det är konstigt att kvinnor i min ålder inte får vara singel, barnfria eller karriärs inriktade utan samhället har placerat oss i ett fack som talar om för oss hur vi ska bete oss.


"nu ska vi skaffa barn, volvo, villa och hund" - facket avstår jag ifrån ett tag till.