Morfar gick bort för några veckor sedan. Imorn är det dags att begrava honom.
Jag känner en enorm saknad och sorg efter att han dog. Det är som ett stort hålrum i mitt hjärta. JAg vet att det kommer läka ihop och fyllas med massa glädje och fina minnen men just nu är det svårt att inse det.
Det jag är glad över är att han får vara "där uppe" med Mormor igen. Jag känner en lättnad över att veta att han är med henne igen. Även om det är svårt att ta in så var det bäst för honom att hans lidande slutade, det man glömmer bort är hur svårt, vi som är kvar på jorden, har när någon inom familjen går bort.
Nu har jag laddat upp med näsdukar och vattenfast mascara inför morgondagen. För imorn får man fälla hur många tårar man vill. Imorn är den dagen jag får gråta hur mkt jag vill och jag är glad att P följer med och är stark för min skull.
